Som två förvirrade hundar som jagar varandras svansar
Som två förlorade fyllon som står ensamma tillsammans och dansar
Dom vet vad dom vill men dom fumlar ändå
Deras klockor står still men tiden den går

Dom följer varandra ända tills kl. slår 12
Hon står förundrad och synar honom där han sover på hennes badrumsgolv

Dom båda dom klagar på ensamheten
Men ödets moder håller på hemligheten
Väntar på att insikten ska falla ner från skyn
Och binda dom samman med ett rep av bly

Men det verkar aldrig hända
För rädslan sitter där emellan
Som en jobbig segdragen gäst
Som väntar på efterfest

Dom måste våga bli ett med varann
Gå ihop för en stund
Våga ta plats, göra rum
Och släppa in, släppa in och öppna upp