Sorg och saknad river i mitt bröst.
Efter alla år vi haft tillsammans är du nu borta.
Smärtan inombords bedövar,
orkar inte hålla min fasad,
orkar inte le åt alla välmenande kommentarer.
Kan de inte se att jag bara är halv?

Jag vet att tiden läker,
och jag vet att livet vänder,
men du saknas mig i min ensamhet,
och jag räknar varje andetag tills vi ses igen.