Efter liens klara slag
Föll i ett sjok
Fann hopp i slöjan av dagg

Rötterna under eken vred sig
Om och om igen

I brist på utrymme bland stock och stenar

Daggen blev tjäle

Dimman låg tung

Dina andetag
Och kristallerna efter din ånga
Är det ända beviset på att du levt

Jag sparar dem i en ask
Som jag gömmer inom mitt kalla
För att bevara

Dina ord.

Mina trädtoppar vrider sig
För det finns ingen oändlighet
För jag tillhör dig.