Det var någon på radion
som kläckte fina ord
och smarta kommentarer
om hur man skulle se på livet.

Jag tror inte jag förstod
vad han pratade om,
kanske var det eftersom jag
aldrig lärt mig ta den enkla vägen.

Han gjorde mig osäker,
fick mig att inse att jag
alltför ofta befann mig i
riskzonen för mina principer.

(Men hellre gråzon
än rent svart/vit.)

Men mina drömmar förblir i färg,
även när jag skräms till sömns
av mina egna tårar.