Huden är tunn
Blott en skör hinna
Där såren aldrig läkt på djupet

När de rivs upp...ibland så lätt
Blir jag det gråtande, otrygga barnet
Allt jag då ser i andras ögon är hånet
Det jag såg i min mors ögon och hörde i hennes röst
Hon föraktade gråten

Ett barn
Fött högsensitivt
Förstärkt av nödvändigheten att läsa av
och vara på sin vakt
Förstärkt av bördan av föräldrars oförlösta smärta

Mina sår varar och blöder
Istället för att ta på min rustning
Visar jag öppet upp mina gapande sår
Var så god, här är svärdet
Stöt det rakt i mitt hjärta
Var så god
Det är väl det ni vill?

Jag blir barnet som inte litar på någon
Som inte vet när nästa hugg kommer
Som inte vet om någon är vän

Alla anser sig bättre än jag
Att visa sig "svag" är frånstötande
Jag blir till ett stinkande kloakdjur
Krälande i bottenslammet

Såra mig, döda mig
Jag förtjänar ändå inte att leva
Jag är inte tillräckligt vacker
Inte tillräckligt hård
Inte tillräckligt avstängd

Jag passar inte in

Det lilla barnet
Oskyldigt, vackert
Bara jag kan beskydda henne nu

Men jag klarar det inte när hinnorna brister
För då är jag hudlös
HUDLÖS