Magneten
Känner att jag väljer detta
väljer att gå ned mig
i skiten, i dyn
vistas här bland bottenskrapet
de som en gång var människor
vistas bland döden och inta den
tillsammans med de här
som jag inte känner
som jag aldrig kommer förstå
jag går hem med det här när det blir för mycket
ligger i sängen och mår illa
över mänskligheten, mig själv
världen
den där magneten som drar i mig
i stadig takt mot helvetet
jag gör illa, helt omedvetet
inte fysiskt, psykiskt
genom att välja mellanrummet
tomheten
jag vill bli som vanligt folk
jag vill vara lyckligt ometveten
om gåtan jag nästan löst
ha alla saker ogjorda
då skulle jag slippa magneten
som drar mig mot helvetet
i livet och kanske senare