Egentligen finns det inte någon skillnad, varken på dig eller mig
På insidan är vi samma jävla skit, vissa super och konsumerar sprit
Vit som en ros på graven, hon är någonting annat än du och jag
Hennes närvaro gör mig svag, men ingen skulle förstå och om ni skulle,
ja då skulle ni tag henne ifrån mig
Därför njuter jag i hemlighet av att du, som en ros vid stenens andar stannar
Överanalysera är knappast bra, men du borde sluta få mig så jävla knäsvag

Det är som om något genomskinligt kemisk drar denna surrexerunt till mig,
för hon kommer tillbaka till denna trasan, även kallat mig, nej, jag förstår inte varför du vill ha en parasit som mig
Men jag ska inte kritisera dig, du ska få blomma ut och om du vill göra det med en rasande vulkan bredvid dig
Så kommer jag aldrig hindra dig, för du är allt jag har kvar, kaunis tüdruk