nattens barn slukar oss och smackar högljutt med rispiga tungor bilen kör tungt fram på den erfarna motorvägen
-den har väl sett det mesta

att köra mot horisonten
att falla över världens ände att
fångas upp av vinden att
våga inse att jorden är platt och
sluta stå på tå
för att se bättre

när det regnar utanför blir vi lyckliga för vi är på insidan
och det är väl insidan som räknas och det immar för mina ögon och pupillerna vidgar sig motvilligt mot mörkret på andra sidan glaset och jag tycker mig urskilja något i min spegelbild när jag inser att jag inte har någon.


att samla på det förflutna
i en rostig necessär att
minnas gårdagen i
sepia
och där vi stod under regnet






...

monsunregn i hörnet av stenbyggnaden med trygghetsfamn & paraplyskydd och till höger stod punkarna med sina banderoller och kedjor runt kropparna och pissade mellan bilarna dom är lost souls and drug addicts inte alla men, just dom här och jag kröp längre in i paraplyet jag blev ett med skaftet och borrade in näsan i din varma ylleshalsduk och du stängde in mig i ditt moln