Ett maniskt infall genererade progressiv dekadens
jag njöt.
jag led.
Jag gjorde bort mig.

Och under tiden susade vinden omkring mig som en miljon röster

Ingenstans går någon säker, inget är säkert - det är säkert

Livet
Lyckan - lidandet
Döden
Sorgen

Plötsligt spolas man upp och inser vad man ställt till med.

Vad man förstört
Hur man bränt skogen och gräset bakom sig, medan man sprang

Känslan av lättnad när man slår sönder den där ölflaskan för att känna vasst glas skära sönder ens livförsörjning då man mosar den med all kraft mot strupen. Vener, senor…

Nedräkningen. 10, 9, 8 , 7…

Besvikelse när man upptäckte att man inte vågade. Det var för grisigt, för mycket som kunde gått snett.

Klockan är 3.00 på natten. Telefonen är död.

På fel hållplats, i fel liv mitt ute i ingenstans

Detta är Ingenting.