Jag föll handlöst
hjälplöst seglade jag ner
och landade på en bädd av dun

I mörkrets famn
ni fann min låga
på en veke utan eld

En gnista tändes
i svårmodets tid
mot ljusnande himmel

En brinnande längtan
ur askan växte
i soluppgångens sken

Står tacksam
inför livets grönska
med blicken mot stjärnorna