Kom November, jag är modigare än du

vågar blomma i det fallande mörka

inte varsamt lägga mitt jag till vila

omfamna denna ljuvliga glömska

jag vill inte resa min väg med ivriga vingslag

låta drömmarna fly iväg med vindar

eller gömma mitt mörka i slutna rum

stänga alla öppna grindar

Nej,

Jag vill dansa mitt ystra trots ögon i regn

ödmjukt se allt det vackra öppna

för det finns så mycket att våga till

vägar oprövat löpna

händer som vill hållas ömt av en vän

skratt som vill rinna ut fritt

November, hos mig är du ljus och glädje

och ett hjärta fullt av tillit.