Förlåt om det verkar
som om jag inte
bryr mig alls.

(Det är bara det att
när hjärtat fryser till is
har man inget att säga.)

Jag vill inte visa
hur orden sårar och
förstör mig på insidan.

(Vill inte höra era
medlidande ord och
försök till att förstå.)

Ni kan aldrig veta hur
det är att vara jag eller i
mina nyköpta kläder.

(Jag är inte den jag
borde eller vill vara, men
jag tänker inte förändras.)

Och tilllsist:

Förlåt mig, men frusna känslor
gör sig väldigt illa på
söndergråtna papper.

Dessutom kladdar bläcket
tills bara jag kan läsa orden.

(Och då enbart i
min trasiga fantasi.)