Jag tänker, kulna höstkvällar, på hur jag skulle reagera och agera inom mig om jag faktiskt stod inför det kritiska beslutet att följa en instruktion till en plats/ försätta mig i en miljö där jag förlorar kontrollen av händelseförloppet. Skulle jag tveka? Sista timmarna säkert, men jag tror kroppen skulle styra mig dit. Kanske fanns inte ens utrymmet att välja, om vore jag redan under uppsyn för att plötsligt ryckas upp och aldrig mer återses.

Att sakta men i eskalerande panik förstå allvaret och det irreversibla i situationen; hur min kropp tvångs och brännmärks likt boskap med slavsymboler. Erfara skräcken i en danande visshet att jag aldrig kommer ut till ett fritt liv,

Ser den bottenlösa avgrunden framför mig, inga stoppord el möjlighet förmedla mig till omvärlden. Dagarna blir veckor och månader, en livstidsdom slav märkt hennes.

Dominans fantasi flödar av den uppmålade scenen

Med ett bottenlöst mörker fångar han min kreativitet . Se en strimma av ljus på den nakna lätt smutsiga hud som kunnat vara min. Civilisationen befinner sig utom räck håll för att höra den skräck som blottar sig i den dunkla källaren av vad som skulle kunna vara mitt sinne...

I mitt mörkaste inre flödar min djuriska dominans,
Den känner ingen lag eller rättvisa när den möter mannens nakna hud, lämnar rödmärkta spår av min makt i hans sinne.

Utan säkerhets ordets tomma betydelse är du min att kedjas.
att för evigt märka som min egendom .. att tämja den egna viljan till total underkastelse för att evigt tjäna mina behov..