Kollar framåt genom rutan utan glas i
Skådar ut över husen med en massa hat i
Vandrar sakta genom staden jag är kvar i
Har inget val, fast i en psykiskt diktatur
När vi slutat falla kommer en skur
Aa de regnar konstant, fast här, kan inte gå nånstans
O staden drar mig ner måste hålla distans
Ena foten över kanten, svårt att hålla balans
De som en Beck film, Läget är skarpt
Alltid känt oss efter, samhällets svans
Huvudet har hängt så länge nu, typ ingen hals
Dom frågar va är upp? Jag svarar absolut ingenting alls
Allt dom sagt har vart falskt
Litar inte på någon, mitt hjärta har blivit kallt
På bussen, tjuriga gubbar som inspekterar
På torget, Arga poliser som patrullerar
I parken, där skitsaker eskalerar
Snubbar inhalerar, de spliffar som cirkulerar
Vår Generation i mobilen, verkligheten nedvärderad
Måste ut ur de snabbt
Kan inte längre va fast, jag vägrar låta min själ gå på rast