Jag dog på E4 en ljummen septembernatt och på ett ögonblick stod jag framför Fader Gud i all hans härlighet.

Paradiset skymtade som en fjäril långt därborta i regnbågens alla färger med dans och musik.

-Kan du förlåta? frågade han

-Jag kan väl försöka! svarade jag.

Person efter person, situation efter situtation radades upp i mitt sinne. När jag väl insåg min brist på ödmjukt hjärta frågade jag om jag fick försöka med paradiset i sikte.

Han svarade nej.

Då vaknade jag.