Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det gick som det brukar.


K, Slutet och djuret

Det är någonting jag glömmer
någonting som inte har hänt
men som jag inte kan förtränga

Djuret skriker i vrede
ett förvrängt ansikte
ett inre
lika fult som det yttre
gjort för att hatas för evigt
det tar aldrig slut
jag vill inte att det ska ta slut

Kärlek har blivit ett lika dåligt ord som framtid
det är någonting inne i mig sig är trasigt
du var det enda som var bra i mitt liv
jag är en sämre människa utan dig
jag hatar mig själv mer än jag älskar dig
jag tvingar mig själv att sluta hoppas
hela tiden

Djuret reser ragg
gör vansinniga utfall
mot mörkret
min vän
och frälsare

Jag vill inte minnas varför
även om jag inte kan sluta
saliv droppar i mitt ansikte
djuret hatar mig
nästan lika mycket
som jag hatar det

Du var den perfekta tjejen för mig
men jag var mest ivägen för dig
jag kunde inte få dig att gilla mig
jag kunde inte göra någonting som var rätt
tillslut så kom du fram till sanningen
att jag inte var rätt kille för dig
och att jag aldrig kommer bli det heller

Djuret börjar tröttna
det är jobbigt att slåss
för något man inte tror på
som man inte minns

Glänsande tänder mot min strupe
men utan inlevelse
visst finns det blod
men vem bryr sig
djuret morrar dovt
men orkar inte hålla kvar
det tystnar
och allt blir svart

Tack och förlåt för allt K
du gjorde helt rätt i att göra slut
du har rätt i att det inte hade blivit nått bra
jag är tacksam för att du ändå gav det en chans
du är fantastisk

Jag saknar dig




Fri vers av PostMortem
Läst 344 gånger
Publicerad 2015-06-05 20:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PostMortem
PostMortem