jag har redan glömt ditt namn
din närvaro ikväll är som en käftsmäll
jag har hört att du har män i varje hamn
men att ingen riktigt kan nå dig ikväll

jag vaknar och ser dina initialer
inristade på en gyllene kalv
alla har fallit för dina ritualer
och klockan är inte ens halv

nån sa att de såg dig på teve
och sa att du var död
men bara inombords, var de
på dig går det ingen nöd

och under mina många år som eremit
har jag aldrig synts så här mycket offentligt
som nu - det är konstigt när man kommit
så långt utan att ha försökt ordentligt

vi lovar för mycket och ger bort allt
för tidigt, vår feber flyter över oss
vår ensamhet kan ristas som poesi i salt
och våra lögner sliter sig aldrig loss

jag vill bara älska livet ur dig
du tycks le genom all din sorg
kan jag nånsin vara nog för dig
eller ska jag slänga hjärtat i en papperskorg