Aldrig mera är en lögn
Att alltid veta är en dröm
Tro och anta är närmare sant
Spekulera fritt är farligt men min grej

I min egen värld finns bara jag
Där finns ingen ordning ingen lag
Måste ut ur mitt huvud för att kunna se
Att parallellt med min värld finns en verklighet

När jag brutit mig ut blir allting nytt
Nästan overkligt främmande som förbytt
Ingenting att klaga över bara acceptera
Min värld är en förklädnad som spricker i sömmarna

Börjar se, börjar förstå, lika positiv är jag ändå
Fasaden höll i flera år, nu rämnar den men jag består
Får se när jag återvänder dit
Men förhoppningsvis inte på ett bra tag