Hon står bland hårda och kantiga strukturer
Rispiga fasader
Det hänger en tunn plast runt den taggigaste delen av staketet
Hon undrar varför

Det kala trädets grenar ser ut som flertalet spjut
Som sträcker sig för att spräcka hål på de disiga molnen
Där bakom gnistrar ett litet ljus i tecken på att någon kommit hem

Nattens nederbörd vilar vaggandes i vallgraven
Där ser hon barnets reflektion
Iakttar barnets gråa kofta
Som hon var för liten för att köpt själv
Den var vald av något intryck utanför henne själv
Kanske någon tyckte den lilla passade i den


Kraften från vinden känns som om allt slickas bakåt
Och hon funderar på att riva av sig kläderna
Klättra naken över staketet