I mitt hjärta kan det ibland saknas all tröst
Jag tycks inte längre hitta min röst
Det finns knivar överallt i mitt bröst

Mina ögon känns så fruktansvärt tunga
Men inga tårar kan längre rinna
För mitt sinne har inte längre nått utrymme

Ibland önskar jag att det kunde få flyta fritt
Men om man inte vill att någon ska förstå
Hur fruktansvärt dåligt jag kan må
Är det bäst att bara gå på

Jag har spenderat så många år
Med så mycket tårar och stål
Jag förlorade nästan mitt liv
Det kan svida till lite då och då

Så jag håller det inom mig
För att inte tynga dig
Så tyck inte synd om mig
Jag klarar mig alldeles utmärkt själv
Det tar bara en kort sekund
Innan jag skrattar och ler återigen

Ibland saknar hela världen något ljus
Det kan tyckas finnas så många stup
Men jag har blivit för bra på att bygga broar
Så kvar finns bara jag och en ofantlig mängd kval

Jag är inte direkt så många somrar
Men vill du veta vem jag är
Så är det min själ du bör försöka utforska
Men den bor långt där inne
Jag har skyddat den där inne djupt i mitt sinne
Men jag lovar och svär
Den är långt många vintrar än vad som står här

Jag kan kanske verka lite stängd och ibland i försvar
Men om du vill så kanske det tillslut inte finns några dörrar kvar

Jag kommer inte stanna här så länge till
Jag kommer flyga med vinden och aldrig sitta stilla
Jag har inte direkt några planer
Men det har gått för många år
Så det är dags att sätta några spår
På platser jag aldrig sett
I människor jag aldrig mött
Det är dags att skaffa minnen
Som är värda att inte försvinna
Dem ska ta ny plats i mitt sinne
För att ersätta alla dessa timmar