hade den här låten på repeat när jag gick ifrån Mölndal. Jag och Lars hade varit ute och tagit några öl. En speciell person gjorde det klart att hon inte ville vara med mig. Så jag tog några extra öl bara för den sakens skull. Och det var svinkallt. Mina händer var illröda. Och jag kunde inte känna skärmen. Ibland fick jag suga på fingret för skärmen kände inte att fingret va där. Om och om igen. Medans jag gick de ca två milen hem mitt i natten. Och jag var jävligt ledsen, men bestämde att jag inte skulle låta det gå ut över henne. Det är inte hennes fel. Det är inte mitt fel. Jo, att jag håller på att frysa ihjäl. Men jag ville lida liksom. Och jag hade varit ute lite extra för Larsas skull. Men också för min. Jag behövde snacka. Jag nämnde graviditeten. Men jag sa inget om att det fick mig att vakna upp ur min, allting handlar om mig och det är så synd om mig mentalitet. Sådana saker är sådant jag hoppas att det syns, eller märks eller nåt. Men folk ser inte så bra, och saknar uppmärksamheten att bry sig om något annat än dem själva, oftast. Men Lars bölade för någon hade sagt att han va självisk eller något i den stilen... Just, de... en dålig person, så vad de. Och jag fick trösta honom lite. Jag behövde inte tröstas direkt, jag behövde bara något att lägga tankarna på... Också beslutade vi oss att åka hem till Mölndal. Och jag visste att det skulle skita sig för mig att ta mig hem med den bussen, men jag höll käft. För jag var full och trött. Och känslomässigt sårad, och jag orkar inte. han slutar aldrig att tjata. Och vinden blåste rakt igenom mig kändes de som. När jag tillslut kom hem kände jag mig helt matt. I huvudet liksom. Och satte mig på min mormors soffa, jag vaktade huset medans hon var i Australien. Infinity Cobra - Florida Straits tusen jävla gånger. Och mina öron hade tappat hörseln lite. Det susade så där i dem som de kan göra ibland när man kört lite för hårt. Men låten höll mig vid liv. Inte bara ifrån kylan, utan ifrån hela dagen... jävla klump med krossat glas i magen... "du kommer hitta någon annan" och "du är stark, du kommer klara dig" oja, tjena! det kommer jag... men kommer du? det är de jag inte är så säker på... iaf... jag kom hem... trött, full och nu började jag bli arg. Trygg ifrån kylan så lade jag upp texter om hur vi inte borde ses mer, eller vad de nu va? Jag minns faktiskt inte. Jag vet bara att jag betedde mig ynkligt åt, men mitt hjärta gjorde ont. Och jag visste att hon läste. Och jag visste att det skulle göra ont. Jag är en skit stövel. Hon gjorde abort för jag inte kunde trä på en fucking kondom... nåja, det är vad låten påminner mig om. Och jag känner att jag måste skriva ner det här. För jag gillar låten. Men det har länge legat en klump i magen på mig när jag velat lyssna på den. Och jag har inte klarat av att lyssna på den hela, sen dess, förutom nu... när den går på repeat igen, denna gången går jag igenom en helt annan typ av kylan...