Jag har ibland fruktansvärt svårt att bara gå på
Att lämna det som satt sina spår

Ibland är det för jag inte vill
Ibland för jag vill minnas lite till

Det går att klippa alla band
Promenera på likt de aldrig var så

Men...

Där ljög jag kanske lite grann
För även om känslan inte längre finns kvar
Stannar nog minnena där för evigt kvar

Men det behöver inte längre tynga mig
Det behöver inte längre bekymmra mig
Det måste inte längre hindra mig

Alla minnen bär jag kvar
I någon form av ärr
Andra finns i det som en gång va
Eller det som aldrig blev av

Jag förlorade många år
Slösades bort
På grund av luft
På grund av inget alls

Jag har försökt passa in
Men det tjänar inget till
Jag är inte byggd för normala ting
Jag har slutat bry mig om vad som borde få finnas till

Jag har älskat så mycket
Och förlorat utan motstycke
Jag vet att jag har massor mer att ge
Men vad kan någonsin räcka till

Jag såg en möjlighet till ett va du kanske skulle kalla normalt liv
Den föll mig mellan fingrarna
Rammlade mellan stolarna
Flög iväg med vinden
Hittade grönare gräs på andra sidan
Gick en annan väg
Våra vägar skiljdes åt

Jag vet att mycket tillochmed nästan allt var mitt fel
Men båda delade tårar av det som kunde va
Och det som aldrig mera kommer bli av

Så kan det ibland gå
Det är inte mer än så
Mitt liv går frammåt ändå
Det känns inte längre svårt