Det känns lite konstigt ibland
Kan du tänka dig att jag blivit så många år?
Jag trodde aldrig att de skulle bli så
För en rad år sen kunde jag knappt gå
Slöjan som döljde lyftes och försvann
Tårarna ersattes med dårarna
Jag kastade en hel massa verktyg
Jag byggde en hel rad massa nya
Jag fick jobba så in i helvette fort
För väggarna började rasa
Mitt sinne tyctes aldrig sluta spraka
Jag var elakre än du kan förstå
Men endast i mitt sinnes stilla vrå
Orden slungades som släggor
Murar och försvar hade jag knappt kvar
Ingen kan någonsin va elakare än jag var då
Men du kommer aldrig få veta va de sa
Dessa tankar som enades uti min dal
När talande tungor skar mig tvärs itu
Eller hur dem studsade runt och upp och ner

Tackla tyglarna och tvinga tårarna
Du vet att det alltid kommer finnas dårar
När det saknas all typ av kontroll
Är det inte mycket som spelar roll
Låt inte känslorna styra dig
Acceptera inte tankarna som förvrängde dig
Var de verkligen så de va?
Eller hade ditt liv redan gått i kras
Stod väggarna verkligen kvar?
Minns du allt vad du kan va
Inte vad du nu var för typ av skal
Det finns inte längre några tvivel
Väggarna tycks stå kvar
Du har igen en hel massa val
Du kan promenera i ditt sinne
Titta på en hel massa minnen
Le och kanske gå på ut från trängsta vrå
Tårarna spelar inte längre någon roll
Men åren är tunga att bara glöma så