Jag har blivit rädd för
dig blyertspenna.
Du spyr på helt egenhand
ut ord och känslor
med brutal precision.

Och jag vill inte
inse vad jag känner

Så snälla kära älskade,
Blyertspenna, kan du
inte måla min värld i
Gråa toner så som du
bara gjorde för mig.

På den tiden när
svart&vitt inte existerade

För jag hatar alla
deras exakta värden och
pinnsmala ideal och
hur de väljer den goda
eller onda sidan.

Fast vi vet att dem
inte finns på riktigt.

Så ge tillbaka mina gråzoner,
kära blyertspenna,
jag vill inte måla livet
i Svart vitt. Vi är för smarta
för det du & jag.

Dessutom behöver vi inte
deras skrikiga färgpennor.
De tror de är något.
Men vi vet, älskade blyertspenna,
vi vet att de gömmer sig
bakom kaskader av färg.