Stjärnorna är snöflingor
som väntar på att falla.
Vinterns tysta lovsång
fyller trädens kala grenverk.

Horisonten är springan
i världens slutna ögonlock
som en dag ska öppna sig
och bli seende och sedd.

Musiken lämnar inga spår i snön.
Otrampade vidder
glider in i det förflutna.
Vad väntar på oss
bortom rörelsen och tystnaden?