Alla bekymmer som någonsin fanns
Borde försvunnit i stormens öga
När tystnaden bredde ut sig
Väntade publiken på stordåd

Den pjäs som aldrig fick manus
Spelas nu upp på bioduk
När havsbrisen blåser upp
Och hopplöshet infann sig

När frågorna blev större än svaret
Och komedin blev en tragedi
Då sveper regnet in i rummet
Blöter ner både duk och publik

För när svaret inte infann sig
Slits slutet på filmen bort
Där ett svar borde funnits
Finns nu bara en fråga kvar

Vad blir det av mig