Vinterharen blickar upp mot månen. Redan trött på vinterns slask, innan den ens har kommit. Du min själs istapp, som keramikern med lera på sin kavalett du ser mig som ett isblock som du sakta formar efter dina önskemål. Men när våren och värmen kommer, smälter istapparna på mina ögonfransar som tårar av frusna drömmar och jag låter dem resa på sin egna stig där vinterharen skuttar fritt och lämnar stjärnfallet bakom sig.