Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Men då var det försent.


Du försvann och jag insåg din betydelse.

Din betydelse
slår mig först nu
när dina andetag
inte är brevid mina.

När dina läppar
inte finns där för
att le mot mig.
Inte heller för att
mötas för en sekund
i evigheten.

Det är när saknaden
är som svårast
man faller tillbaka
på gammla onda vanor.

(Silver möter hud och
världen färgas röd och
allt gör ont och släpper
för ett ögonblick.
Sen tillbaka med dubbel styrka.)

Jag saknar dina
andetag, ögon, läppar,
hela min existens
ifrågasätts av din

Frånvaro och min saknad.




Fri vers av Siera
Läst 284 gånger
Publicerad 2006-06-04 22:10



Bookmark and Share


  vintervila
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!
hallådär alltså, första delen. jag bara helt enkelt älskar den, och den slår mig som en flodvåg. gah, gumman klockren. helt wow alltså. och vafan svammlar jag om? jag kan inte ens ge ifrån mig en ordentlig kommentar. blä på mej, men iaf:p åter till texten, helt great. så fin och det är så sant, så rätt!!! man vet inte vad man har förräns man har förlorat det, och jag tror jag behövdet detta faktiskt.

jag kände de nu, att det är någonting som har tryckt ett tag nu som du fick lätta med dina ord. fan, du har rätt vännen. men vet aldrig vad man har förrän man förlorat det, och egentligen är det så jäkla uppenbart? alla vet det ju. men ah! du får uräskta mitt svammlande, jag är också trött;) men
ah!

EN FEMMA TILL DEJ OCH EN STJÄRNA I KANTEN=)
2006-06-05
  > Nästa text
< Föregående

Siera