rysningar bränner min nyvakna medvetenhet
jag hyperventilerar
värmer kall ensamhet med artificiell närhet
-
(filtar värmer inte lika bra som kramar)

du väcker bortglömda känslor till liv,
rubbar min existens
(jag glömmer liksom bort att andas när du är här)
jag försvinner

livet målas i en dimma
jag tappar bort mig själv
i svarta andetag
dunstar bort
också idag

minnen av barndomslycka med
magen full av sött och kolsyra
allt var ju så mycket lättare då
vi kiknade av skratt
världen var vår
och tiden var en evighet utan slut

med livet kommer insikt
nu vet vi
vad som väntar bakom alla de där hörnen
vad som döljer sig i mörkret om natten
magin förvinner
med varje andetag

desperat greppar vi efter
gnistrande möjligheter
lycka att värma våra ensamma kvällar med

-

jag hyperventilerar