I just den där stunden, när allt och inget hänger ihop.
Där linjer möts för att bilda en kvadrat.
Där solen går ner och månen går upp.
Där vattnet precis har börjat frysa till is.
Där skogen tar slut.
Där vattenfallet börjar.
Där dörrarna stängs och gardinerna dras för.
Där blixten slår ner.
Där stjärnan faller.
I det ögonblick då glaset när marken.
Där finns jag, utan att veta vem jag är.