Jag har sett för mycket.
Hört för många skrik och
Fällt för många tårar.

Mamma säger att
\"Vi har tur som får en ny start,
folk är avundsjuka på oss\"
Och jag vill skrika
\"Men jag vill vara som dem, mamma, snälla!\"
Men är tyst.
Det hjälper inte.

Och jag har sett för många saker.
Vinkat farväl till för många vänner
genom en smutsig bakruta,
med packade väskor i bagaget,
och de har vinkat tillbaka.

Och mamma upprepar alltid
\"Folk skulle vilja vara som oss, älskling.
Vi får en ny chans, en ny möjlighet\"
I tanken lägger jag till.
Ny identitet

Och jag tror jag har varit allt nu.
Hört all musik som finns.
Men mamma säger
Du måste vara annorlunda gumman,
det förstår du väl?
Och jag nickar.

Och mamma säger
Du får inte vara speciell, gumman.
Inte sticka ut ur mängden, alltid som alla andra.
Och jag nickar igen.
Men jag förstår inte.

Fast jag springer allt vad jag orkar ändå,
för din skull, mamma, bara din.
sist jag vände mig om var jag 10 mil härifrån.
Men väskan med erfarenheter inför
en hel skådespelar karriär börjar bli tung nu.
Jag tappar fasaden ibland,
när du inte är hemma

Och förlåt mig, mamma. Förlåt.
Jag förstod aldrig riktigt.

Förstod aldrig varför pappa skrämde dig så.