Jag litar inte på mina ögon,
för de ljuger bara och säger
att du är den underbaraste
på hela jorden.

Och jag kan inte hålla med för
det finns nog någon borta
på Madagascar eller Cuba som
ser lite bättre ut. Det måste vara så.

Och jag tänker inte säga
attt dina läppar smakade honung
eller jordgubbe, för denna munnen
har redan ljugit för mycket.

Och mina öron försöker lura mig
att du sjunger för mig, och att
sången är oförklarligt
vacker och känslosam.

Men jag vet att du inte kan
fånga känslorna så som jag kan.
Inte för att jag är bättre än du,
men du har aldrig haft några känslor förr.

Hur känns det att vara så beroende
av någon annans åsikter och tankar,
lilla du,
du som trampade på mina
känselspröt innan jag blev vacker.

Och jag skulle kunna krossa dig,
precis som du gjorde då.
Fast det har du nog glömt nu.

Men jag gillar inte känslan av krossat glas,
och ännu mindre splittrat hjärta,
under mina fötter och solade tår.

Och jag har redan torterat mina sinnen för mycket.