En blomma reser sig högt ur gräset
Helt unik av sin sort
den är blå
Blå som havet och vågorna
Den är helt ensam på ängen
Så som fågeln som svävar där uppe i skyn
Den skriker om ensamheten
men ingen vill lyssna
han är lämnad ensam i sin tystnad
i ensamheten som finns överallt