Mina ord har skymt det ovädersmoln

som ej tvekat att smärta min röst, 

Sått sorgens att färdas kindens kulle

Slagit hårda slag genom hela mitt bröst. 

Dock smeksamt såddes vart och ett

Mitt skratt blev dess skörd

Så sluta aldrig att skriva, att tala

Att göra din inre röst hörd