Han var till åren
Hans hår var med lite längd
Gråstrimmigt
Det vältrimmade skägget prydde hans ansikte
Han ögon var glittrigt blå
Han var en spjuver med barnasinnet kvar
Och hans leende det var som ett riktigt vargagrin
Han var en charmör
Hade beundrare i flock
Flirtade och log alltid
Hon föll
Ack som hon föll
Den lilla donnan
I klänning trippade hon alltid i hans åsyn
Log sitt allra varmaste leende
Och kroppen exploderade i romantiska känslor
Han såg henne
Visst gjorde han det
Fick henne att se stjärnor
De som låg djupt i hans blick