Av nödvändighet
Tvungen att fylla
i och stoppa hungern

Hos den man
tycker om

i sina Anhörigas
omedelbara närhet

Och hon den okända
som ropade onödigt

Se på mig se på mig
se på mig. ..
Invid en snödriva

Och ingen brydde sig
För hon hade ju inget
att säga till om

Bara sin frusna längtan
Som ville ha lite värme

På morgonen fann några
gatukontor gubbar

Hennes ihjälfrusna över
-snöade kropp.

Vid en rondellhund av
svart plåt strax intill

Det fashionabla villakvarteret

Hon som inte haft något
att säga (till om)
Stackaren. ..

Eller hade hon det?



















Tillägnat: Seija.