De dödsdömda har ingen talan
Lyssnar till sin kommande död
så aktningsfullt ödmjukt

Vid parkbänkar under storvuxna
almars skugga matar de änder o
kuttrande tillgivna duvor


Efter vintern är de flesta av dem
borta men den stilla ringlande ån

Med sina mäktiga träd i biblioteks
parken finns kvar med en upphängd
livboj som ej används

Men bra att den ändå finns till.

I landet som vill andas trygghet
Inuti ett säkert uttråkat blodom
-lopp.