Vid klockpendelns obeständiga tick- tackande bleknar
nationers slocknande Cykloper likt vita jättar på himlen
korroderar landmärkens glömska längs segerns fotspår

Vid plundrade gränsers förskjutning gror fördomens vana
tecknar döende landskap lutandes mot pestfyllda centrum
bevarade av en hallucination grundad på konsensus

I det organiska gränslandet beseglas det empiriska vetandets
oavhängdhet av tron genom att slipa förbundets tveeggad sabel
där dess skapelsen vänder sig mot den likt den vänt sig mot Gud