Anny, ( 15 ) hade arbetat på Tuborgbryggerierna, sedan skolans slut.
Den 9 april hade Hansine, hennes mor kallat flera gånger, innan det äntligen var färdigt för avgång. Frukostpaketen med ” Amagermadar ” var inpackade.
( Amagermad = 1 rugbrödskiva delad mittöver. Ena halvan smord med hemmalagat flott, kryddat, samt stekt lök. Den andra halvan var pålägg. )
På väg ut genom porten hördes höga röster, på främmande språk samt vapenskrammel.

Vid gatukorsningen Kronprinsessegade mot Kastellet var ett kulsprutenäste uppsatt.

Snart började saker hända. Mor och syskon förstod. Många plan i luften över Danmarks huvudstad København. Nu var det allvar.

Regeringen lovade tyskarna livsmedelsförsörjning mot att få behålla sitt självstyre.

En av de första sabotagehandlingen var på Nørreportsbiografen.
Här hade ” Kalle på Spången ” premiär.
Dansk titel var ” Landsvägskrogen. ”

Under reklamen lovades att nästa film skulle visa kriget. Sett med tyska ögon.

Så länge Edvard Persson drog fulla hus skulle denna fortsätta.
Nu blev den svenska filmen ett dragplåster.
När ett förälskat par möttes kunde det låta:

” Vad gör vi ikväll? ” - ” Vi går och saboterar. ”

Ännu hade ” petting ” inte nått Danmark. Säkert fanns något liknande.
Danskarna är ju ganska påhittiga.
Se filmen tio gånger för dess kvalitet är nog inte sannolikt.

Senare svenska studier av Edvard Persson ger honom äran att vara den
längst spelade filmen på någon dansk biograf.
Tyvärr var det den tyska ockupationen som orsakade succén.

Henriksberg i Göteborg renoverades. Vid återinvigningen uppträdde
Lasse Dalqwist. En av de mest genuina göteborgare jag mött.
Vi kom att prata om Edvard. Då fräste han illa.
Berättade: ” Jag skrev ” Lite grann från ovan ” och ” Kalle på Spången ”
fick några hundralappar. Edvard fick äran och Europafilm stimpengarna. ”

Epilog.


Kockan 20.30 den 4 maj 1945 fick alla danskar över BBC radio veta att fältmarskalk Montgomery och general Eisenhower mottagit tyskarnas totala kapitulation på alla fronter. Trots att radioapparater varit beslagtagna i flera år lyssnades det. Ett levande ljus tändes i alla fönster.

I glädjerus sprang folk jublande mot Amalienborg slott för att tillsammans med kungafamiljen fira friheten.

Överallt jublades det. Ölet flödade. Alla kramade om varandra. Dannebrogen, som varit gömd fanns i alla händer. Frihetskämparna kunde träda fram och med sina armbindlar samt vapen kunde de hjälpa till att leta reda på tyska soldater och medlöpare som försökte gömma sig.

Motståndsmän och flyktingar som varit jagade i Danmark och som lyckats fly till Sverige - samt här blivit utbildade återvände med färjan och andra båtar från Helsingborg till sitt saknade älskade hemland. Tyvärr fortsatte kampen på Bornholm och lämnade djupa sår i minnet. Överlevande poliser - som varit i tyska koncentrationsläger återvände hem.

Den förste engelsman som kom var general Dewing. Nu var landet fritt. Trupper kom och hyllades med parader genom gatorna. Förrädare blev gripna - tyskflickorna fick håret avklippt. Sabotörerna kunde nu öppet berätta var, när, hur de arbetat under ockupationen.

Nu blev det åter ljus överallt, men där var ett svårt sorgearbete kvar. Många hade mist nära och kära. Detta kan bäst beskrivas av att jag lånar Mads Nielsens
vackra dikt.

En lærke letted og tusind fulgte,
og strax var luften et væld af sang
De tusind tårne tog til at tone,
og landet fyldtes af klokkers klang,
og byer blomstred i rødt og hvith
og det var forår og Danmark frit,
ja, Danmark frit .......

Vi mindes stille de tapre døde,
hvis navne lever i Danmarks navn,
og takken søger til dem, der segned
og dem der sidder med tunge savn.
Gud trøste dem, der har lidt og stridt
til det blev forår og Danmark frit,
ja, Danmark frit.......

GLÖM ALDRIG.