Sidenkudden ännu känns sval.
Natten ett regn av skogsdun.
Plockar osynliga blommor.
Binder en krans.
Av det som inte finns.
Drömmer mig bort.
Till en äng där kärleken ännu blommar.
Jag kastar en blick bakåt.
Men vill ändå framåt.
Vindstilla.
Någonstans och ingenstans.
Lägger den sjunde magnolian under kudden.
Den svala.
Av siden.
Nära.