Hon öppnar sin dörr och stiger ut i mörkret. Hon blir stående en stund för att vänja ögonen vid stjärnorna som äger sin stund. Så sitter hon i natten. Det river av längtan i hjärtat och sinnet.Kinderna blossar och tankar slår ut. Hon älskar denna plats tänker hon medan skuggorna breder ut sig. Det kyler längs de bara benen men hon motstår trotsigt filtens omfamning ännu en stund. Allt är sommar, stunden är natt och hon är den hon är.