då när ljuset och värmen
till sist helt hade försvunnit
och jag stod kvar där
mentalt naken och ensam

tiden den kändes på något sätt
förbrukad stilla och evig

det som hade funnits kvar där
av det mänskligt sunda
var nu totalt bortsopat
ur mitt sargade medvetande

för det är alltid så kallt
där som själar... delar sig

Copyright © AndLou