... ty jag har redan
långt om länge sedan
innan gryningstimman
aviserade sin ankomst
med den allra första
lilla ljusstrimman
varit mer än lovligt trött ...

Men ska bara
och jag behöver dig
har liksom kommit att
fullständigt 
och
synnerligen effektivt
förhindra 
allt vad sömn heter
för mig ...

Ska bara
var dock i detta fall
ett nödvändigt
förmiddagspass i telefon
jag inte hade kunnat
med bästa vilja
i världen 
lyckats komma ifrån ...

Jag behöver dig
är ord när de
kommer ifrån
någon som jag älskar
och som älskar mig
i det närmaste
heliga ord för mig ...

Och när de sen
kommer från min
älskade lilla stora tjej
då är sömnbehovet
rätt lågt prioriterat
på dagordningen för mig ...

Så
ska bara
och jag behöver dig
är sånt som gör
att tiden mellan
gryning och skymning
synnerligen hastigt
passerar förbi
och medför
att sömnbehovet i sig
får anstå 
tills jag åter 
finner tiden den rätta
för att mitt sömnbehov
tillfredställa åter få ...

Ingen ursäkt
till varför jag
ännu ej somnat har
men en förklaring
så god som någon annan
som låter åtminstone
mig själv att förstå
varför jag mår som jag mår ...

Men jag har inte en chans
att vinna sömndebatten
med mig själv
när jag är mol allena ...

Spelar ingen roll
eftersom
jag i min ensamhet
utan dig som är ämnad för mig
saknar full kontroll
över denna min
sömnlöst stundom
hopplösa verklighet ...

Finns liksom inga argument
kvar för mig
när jag debatterar 
om huruvida 
sömnen ska få akut prioritet
mot allt det andra
som förhindrar och fördröjer
den korta sträckan 
till täcket och kudden
vilka i ljuv förening
väntar på att få söva mig ...

Ty det värsta jag vet
är att krypa ner
i sängen 
och känna hur
förbannat ensamt
och övergivet det är
när du blott bara,
du vackra, söta, rara
innerligt underbara
närvarar med all 
den frånvaro
som jag ej önskar
få känna av dig i min verklighet ...

Du fattas mig!