Du berörde mig
med ditt utseende
med dina ögon.

Och din oskulds
-fullhet det måste
jag medge.

Som vågor slår friskt
mot kobbar öar o skär.


När jag ej ville smutsa ner
dig med svarta fläckar som
från ett olje-läckage.


Men du sa du kunde ta det,
och
stå emot-och det gjorde du.


Nu står jag här som en ren
-tvättad skraltig gammal
träbrygga.

Och är rädd för smuts,den
smuts jag själv gav utanför .


Men mitt eget inre smuts
kan jag bara förtränga
med envisa förlåt,förlåt.

Bara längtan efter längtan
o saknad efter saknad blir
kvar. ..


Som en "Sommar med Monica"
Jag delar inuti med så många
andra,ensamt runt helt vårt
klot?

Med en timmerstuga svävande
i basturök och två nakna
människor på kala klippor
ingående i varandras kroppar?


Så långt borta och ändå så nära

Så känns det att bära det"kära"
inom oss alla.