Ibland, så känns det som om gud och djäveln inte finns här, utan är mer ett regelverk. Tex hur programmeringsspråk fungerar.
De saker som vill styra oss kan inte vara något evigt, och gudomligt vare sig det är god energi eller ondskefull energi…
Det känns orimligt att något sådant skulle finna intresse i något så tillfälligt som människan.
Men det finns något som styr här som inte är evigt, något svagare. Något som lever mer kortsiktigt. Demoner kanske? Något som finner tillfredsställelse av att styra en människa en stund. Och förmodligen något okapable till långsiktighet.
Deras gåvor är också tillfälliga och oförmögna att ge sann tillfredsställelse. Det ljuvaste livet kan ge oss är dess kamp och bli berövad av den är straff. Ett straff som ger oss livets sanna meningslöshet…
jag vill dela dina läppar omsorgsfullt, kärleksfullt…
dra ner dina trosor… lika kärleksfullt…
gå ner på knä framför dig, stirra in i ditt underliv och kyssa det…
kasta dig på sängen…
se dig studsa mot madrassen…
se din nakna kropp ligga där… vänta på mig…
jag vill sticka kuken i dig och kyssa din själ…
ta dina trosor med mig… sitta på tåget och krama dem i fickan och minnas….