jag ställer mig där längst ut på klippkanten
balanserar på gränsen mot att falla och slå mig sönder och samman
så lär jag mig balans
så skapas nya kopplingar i hjärnan
nya erfarenheter av att det går att komma igenom
även de starkaste känslor av tillintetgörande skam
känslor är alltid tillfälliga och övergående medan erfarenheten finns kvar
så erfar jag
så far jag fram
min resa inte är en framgångssaga
inte en framstegsberättelse
den är en dans
i ett rum
som skapas där jag sätter min fot.