*
Jag lyfter alltid dagen
innan natten har landat.
Jag är aldrig tillräckligt stark.
Solen blåser alltid förbi.
Jag hinner aldrig förstå meningen
innan morgonen faller isär.

Jag släpper alltid min hand
när jag har tagit mig upp.
Utsikten är aldrig komplett.
Det är alltid en spricka i fönstret.
Jag ser aldrig människan
som försöker ta sig ut.

Jag är alltid någon annanstans
än där jag strålar.
Rummen bjuder aldrig in.
Jag är alltid fångad
av det jag aldrig kan komma nära.
En vilsen kropp vaktar min själ.