vi behagar föremålen till döds
det är i ett annat ljus
som tillvaron blir till ett ekvilibrium
av sönderfallande händelser                       

 jag rör mig mot nod noll
molnen som systematiserade
 förebilder av järn
svavlet bär den ansiktslösa kistan
genom skräckens underjordiska heroin 
inget talar högre än tystnaden 
de skälvande bladen i trädkronorna 

 ett föremål av rostfritt stål
och en fågel
denna konvexa händelse
denna oändliga regress av dödstankar 

 sorgen bär ett annat ansikte nu
besvärjer inte natten
som en hieroglyf, eller en pelargång 
sorgen är ett vitt ljus
en antiseptisk händelse 

inget bereder mig mer tid än sorg