Jag är ett moln,
svävande högt i det blå
Tittande på världen där nedan
Livet sjuder under min kropp

Jag är en bil,
öppen utan tak
Snabbt svischar jag fram lägst vägen
Framför mig kör bilar i rad,
tutar som i en parad
Ovan min silvriga kropp ett moln svävar,
jag fylls av hopp

Jag är en dam,
många skulle kalla mig kärring
Gående på gatan med kassar i varje hand
Fången bland, bilar, människor och ljud,
åt alla riktningar utom en hålls jag fast
Ovan svävar ett moln,
fritt på himlen den blå

Jag är ett hus,
med tunga portar
Människor kämpar var gång de går in
Min kropp är stor och icke rörlig
Ständigt vistas jag på samma plats,
men livet är inte tråkigt
Ty saker händer inuti och utanför mig varje dag
I bland glider ett moln över mitt tak

Jag är ett moln,
svävande högt upp i det blå
Tittande på världen där nedan
Livet sjuder under min kropp,
jag vet att jag ger civilisationen hopp