Dig minns jag
från när jag föll
och då önskar jag
att jag tagit din hand,
hållit den hårt
fast ändå mjukt
kanske hade jag då
sluppit falla så långt,
falla så djupt
det var så längesen
och nu,
när vi möts igen
på denna så slitna
och nedgångna plats
slitna, men skinande
hjärtans palats
där hoppet om höjden
blandas med svindel
för djupet
önskar jag nog
att jag tagit din hand
för du ser väl,
min vän
att jag faller än